Båstad

Vaknade 04.30 imorse och gick upp och såg ett avsnitt av West Wing. Väckte Harry och Henrik en och en halv timma senare för att åka till Arlanda och flyget till Ängelholm. Vi ska fira nyår i Båstad.

Åkte sen direkt hem till Issa och Philip som köpt hus mellan Båstad och Torekov (Torekååv måste man säga enligt Henrik). Det var så mysigt att Philip körde pyjamasbyxor rätt igenom. Myrran kom förbi en sväng med en hund som Harry blev urförtjust i. Och så kom Issas syster med kille, och Johan och Maria som är med på nyårsfirandet imorrn. 

Sen åkte vi till hotellet för att luncha och checka in.
Henrik somnade in i pensionärs-dvalan så fort han hittat till hotellsängen. Nu är klockan halvfem och vi väntar på att han ska vakna.

Lunch-date

På bilden: Magnus intar sin snygg-pose.

Har varit och lunchat med min fina och roliga vän Magnus. Vi träffas verkligen för sällan, fast det gör inte så mycket för när vi ses är det ändå som att vi sågs igår. Vi är två riktiga skvaller-tanter när vi ses. Många av samtalen är repriser, eller fortsättningar på gamla historier. Vi älskar att gräva ned oss i samtal om hur det var när vi jobbade ihop för ett par år sen. Det var en väldigt kul tid med många dramer... 

Hur som helst, lunchen idag var en lyckad historia.  En rolig liten historia jag fick höra var om när ett tv-team för ett par veckor sen åkt ut till Skärholmens Loppis, aka Vårbergs Loppmarknad, för att göra ett jobb. Väl där såg teamet tv4-medarbetarna Pelle Porseryd och Anton Glanzelius stå och kränga gamla sneakers vid ett stånd. Det kan ju vara en kul grej att göra en dag när man inte har något annat för sig. Men det här måste varit på blodigt allvar, för när de fick en kamera i ansiktet och frågan om vad de gjorde där var de blixtsnabba med att göra sig otillgängliga. 

First Dad

Harry var väldigt involverad i den amerikanska valkampanjen i år. På Henriks initiativ. Henrik  när en dröm om att nästa barn ska bli President, så att han själv blir First Dad - det kommer ju bli fullt möjligt nu när detta barn kommer få amerikanskt medborgarskap.  

The real shit

Vissa får alltså åka till Thailand. Men inte misströstar vi. Vi äter thaimat på Rindögatans bästa och enda thai-krog.

Tillbaka i stan

På bilden: Harry säger hejdå till huset. 

Tidigt i morse lämnade vi ön. Jag vet egentligen inte varför vi åkte så tidigt, men det var knappt så att solen gått upp. Har i och för sig känt att Henrik börjat bli lite rastlös. Han var visst så rastlös att han somnade in i pensionärssömn så fort vi kommit hem till lägenheten.
Jag och Harry tog en riktigt skön och lång promenad runt Djurgården. Det var fantastiskt vackert. Jag gick där och tänkte på två olika saker. Det första var hur sjukt otränad jag blivit utan att jag märkt det. Helt förskräckligt, minsta lilla lutning i en backe och jag var tvungen att gå så sakta att till och med rullator-folket körde om. 

Det här har såklart inte bara att göra med att jag är otränad, utan det beror förstås på graviditeten också. Men jag måste helt klart börja röra mig mer. Särskilt eftersom att jag börjat äta kopiösa, onormala OCH sjuka mängder godis och annat sött.

När vi flyttar till NY i februari vill jag ändå kunna göra sociala saker utan att mitt sällskap ska behöva skämmas för mitt förfall. 

Ännu en bra sak med NY - flytten gör att jag kommer försöka hålla mig undan förfallet.

Det andra jag tänkte på var hur väldigt avundsjuk jag är på alla jag känner som är på väg till, eller redan ligger på en strand i detta nu. Det känns som att alla åkt till Thailand i år förresten.

När jag kom in i hissen i huset igen förstod jag varför så många stirrat på mig, mitt ansikte hade antagit en sjuk röd färg. Så klantigt, jag hade glömt köra på vädersalvan - gjorde en ansiktsbehandling med syra för ett par veckor sen. Ansiktet är fortfarande missfärgat och jag hoppas verkligen att det lägger sig.

Är nu själv ett par timmar. Henrik och Harry har lite egen far och son-tid. De är nere på Anglais för att öla med lite andra pappor och barn. 

En annan dag jul

Efter mycket velande (när jag insåg att jag inte lämnat ön på en vecka förstod jag att det var läge) tar vi båten och lämnar ön för en utflykt till Vaxholm. Harry somnar som på beställning i båten.  
I Vaxholm promererar vi först till vårt favoritfik, Hembygdsgården, som ligger på en udde där. Det är förstås stängt. Som alla andra bra ställen den här perioden. Till slut får jag med mig Henrik till Cafe Silltruten - som ligger längst ned på listan av ställen han vill besöka. Min man är ingen café-besökare, han har aldrig förstått meningen med att fika (det känns förmodligen lite för ineffektivt för en sån som han). Men inne på Silltruten blev det riktigt trevligt ändå. Gulash-soppa och köttbullsmacka toppades med Chokladtårta och överdrivet mycket grädde. Harry vaknade till tårtan.  
Harry fick köra båten hem. Han tittar åt alla håll utom framåt när han kör. 

Nu har vi just lagt ned diskussionen om att eventuellt köra ett parti TP. Jag var för, Henrik emot. Det lutar mot ett avsnitt av West Ving som vi börjat se om från början igen.

Henrik på ön

På ön får Henrik leva ut sitt "riktiga" jag. Här tar han fram geväret och skjuter på typ ingenting. Igår sköts det lite på vattnet. En annan gång skulle han provskjuta en hemmagjord ljuddämpare inne boden (ja, inomhus i boden...). Det gick förstås inte så bra. Vi har numera ett igenspacklat skotthål från boden in i gäststugan. Och ett skotthål genom lapptäcket som jag fått av min farmor.
På ön får han också leva ut sin egentliga klädstil. Det finns inte ett ö-plagg som är helt eller saknar fläckar av olja, målarfärg eller dylikt.

Full rulle

På juldagen byttes gamlingarna ut mot lill-kill-kusinerna. Och inom loppet av fem röda blev vilohemmet värsta röj-dagiset.
TV är ett bra botemedel. Lite som hypnos.

Harrys nya bästis

Julafton är över

Jag fick en puss av tomten.
Vi tittade mycket på TV. Harry älskar Rorri Racerbil och ser den säkert 3-4 gånger om dan. Vi åt sjukt mycket mat och godis.
Harry fick träffa sina farbröder, sin Farmor, Farfar, Bonus-Farmor, Mormor och Morfar. Och så fick han givetvis en massa julklappar. Och det är inte utan att man nu drar en lättnadens suck över att det är över. För denna gång.

Myntinkastet

Henrik gör Janssons Frestelse. Henrik har vad man kallar ett riktigt myntinkast.

Min hemgjorda kola blev sjukt lyckad. Helt klart värd en numera kass kastrull. 

400 g mörk choklad

1,5 dl socker

2 dl vispgrädde

0,75 dl honung

En riktig kaloribomb. 

Årets sista kräftskiva

Henrik körde igår ensam årets sista kräftskiva här hemma. Han säger att det var de absolut bästa kräftorna han ätit. Fiskade av mamma, pappa och morbror Sören utanför Trosa i September, tror jag. 

Jag åt en torr kycklingsallad. Sorgligt, för jag tycker verkligen om kräftor. Men det är det här med mitt superluktsinne...

Elaka pensionärer

Vi lämnade lugnet på ön för lite julshopping tidigare idag. Fy fan för julmats-shopping på Sabis (i Fältan). Inget vidare nöje. Sjukt många elaka och sura pensionärer där. En annan sak jag funderade på när jag sprang där mellan hyllorna är vad de "ekonomiska" personerna gör där. Det är liksom ingen idé att gå där och jämföra priser, och försöka spara pengar. Sabis är väl en av de dyraste mataffärerna i Stockholm om jag inte minns fel? 

Väl hemma satte jag sen igång med allehanda julgrejjande. Putsade ljusstakar, drack glögg, dekorerade apelsiner (1 apelsin blev det) med nejlikor tills tummen nästan blödde. Och så skulle jag koka fransk kola. Det kändes som ett väldigt lyckat projekt.

Så här nöjd såg Harry ut efter att jag gjort "kul-tricket" för att se att kolan var klar. Den blev supersmarrig.
Men ojdå. Kastrullen blev visst helförstörd.

Allt detta medan Henrik snarkat som en annan pensionär på soffan. Jag har många gånger försökt införa ett sovförbud på nere-våningen. Tycker att han kan sova på övervåningen i sängen om han nu måste pensionärs-sova på dagen. Han håller inte med. Efter ett par timmar blev han brutalt väckt av vatten i örat från Harry.

Harry dansar bäst till Bob Marley för övrigt. Det är softish, tycker han. 

Nu är det färdigstökat för idag. 

Tjejlunch

Var igår på tjejlunch med Loppan, Lisa, Madde, Hanna och Sanna på nya Lydmar. Det var en riktigt härlig tillställning! Tjejkompisar är det bästa man kan ha - förutom barn förstås... Och Lydmar är verkligen en hit. God mat, supertrevlig miljö och bra service. Otroligt bra service med tanke på att vi verkligen betedde oss som ett gäng jobbiga tanter. Vår servitör sa att det absolut inte var någon fara nu, men han kunde se oss framför sig om 30-40 år...

Lunchen urartade till slut till någon slags fotoklubb där alla skulle ta bilder på varandra. Och trots detta har jag inte lyckats få till en bild till min blogg. Det togs en bild enkom för detta. Madde skickade bilden från sin telefon till min telefon. Jag skickade sen bilden till Henriks Iphone eftersom man inte kan föra över bilder från min epa-telefon till datorn. Man kan ju tycka att detta borde gå bra med en Iphone. Men bilden är på vift någonstans, och jag har nu gett upp.

Så på bilden som ligger här ser vi Loppan och Lisa när de ska på den där hatt-tillställningen på Ascot.

Senare skulle jag åka och möta upp Henrik för att gratta hans lillebror William som fyllt 10 år. In i det sista förträngde jag att detta skulle innebära att jag, själv, skulle köra till Henriks pappas hus på Lidingö. Trots att jag kör flera gånger i veckan genom Lidingö för att ta mig till vårt hus på Duvholmen, så är resten av Lidingö för mig vad ett svart hål i rymden är. Det innebär att jag hittar ingenstans där. Det är som att någon raderat mitt minne efter varje biltur vi gjort på Lidingö.

Jag körde fel tre gånger innan jag äntligen lyckades ta mig till min svärfars hus. Mitt humör var då långtifrån på topp.    

Dubbel eller trippel-efterrätt

Inte mycket action för oss idag. På ön och äter är en bra sammanfattning av dagsläget.

På bilden: Harry fredagsmyser med Bolibompa, popcorn och vindruvor.

Henrik och jag har fallit tillbaka i gamla spår. Vilket innebär att vi skippar middagen och istället kör en dubbel- eller kanske till och med trippel-efterrätt. Innan Harry föddes sa vi att så skulle vi inte göra efter att vi fick barn. Det löftet höll inte länge. 

 

Nu är pappa trött...

Henrik hade sin årliga jul-utgång med kompisarna igår. De är väl typ 10 pers, och alla har varsin "station" som de ska anordna någon aktivitet på. Igår hade några av stationerna varit; lära sig gå i högklackat, spela in en låt, discobowling osv osv. Allt medan de dricker alkoholhaltiga drycker. Detta pågick från lunchtid fram tills på natten. Jag tycker att det låter lite som en möhippa.

Jag hade redan tidigt förvarnat om att han skulle få lägga sig i Harrys rum när han kom hem. Både för att hans snarkningar blir sju resor värre när han druckit, och för att mitt luktsinne blivit så katastrofalt känsligt att jag bland annat inte klarar av fylle-andedräkter. Vaknade mitt i natten förra helgen av att jag trodde att någon hällt bensin i sovrummet. Då hade Henrik tagit en whiskey innan han gick och la sig... 

Vid 01.30 kom han i alla fall, och utan protester gick han snällt och la sig i Harrys rum. Så här såg det ut.

Nu väntar Harry och jag på att han ska vakna till liv. Sen ska vi åka till ön för att fira jul.

Vardags-Martina

Henrik mailar en bild på skådisen Annabeth Gish till Martina, mig och Kristoffer och säger att Annabeth är slående lik Martina. Martina verkar inte ta det som en komplimang utan undrar om hon själv verkligen är sådär grå och tråkig. 

Nej, kan jag genast svara. Det här nedan är mer DU, Martina. Mer vardags-Martina på något sätt.

Framtidens ledare

Harry och jag var och lämnade julklappar och födelsedagspresent till syster och kill-kusinerna. Kusin Love var så till sig över att ge julklapp till Harry att vi inte ens hann komma innanför dörren innan han både hunnit berätta vad det var i - samt börjat öppna julklappen. Harry var lika glad för det.
Det var inte så många gemensamma lekar för killarna. Alla hade sitt egna lilla projekt att syssla med. Ensam är stark.

När jag tittar på små barn som leker kommer jag ofta på mig själv med att tänka på att det här kan vara framtidens ledare. Eller inte. 

Julbord II

Så lyckades vi få ner årets andra julbord. Det gick av stapeln igår, tillsammans med Henriks släkt på båten Harö Krog på Blasieholmen.

Det var en tillställning med många Göteborgs- och Bastin-skämt, snapsvisor och allmänt babbel. 

Harry åt så mycket korv (kan ha varit medwurst eller ngt dyl) att jag tidigt började oroa mig för hur vår natt senare skulle arta sig. När han inte åt korv byggde han berg av prinskorvar, revbensspjäll och köttbullar som han flyttade fram och tillbaka mellan olika tallrikar.

Harrys natt artade sig väl, men min egen var en enda lång vånda. Kan knappt ha sovit mer än tre timmar. Bäckenuppluckring och foglossning är inte att leka med. 

Vinklubb

Min fina vän Ann pratade för ett tag sen om att hon ville marknadsföra mig i sin blogg. I sedvanlig Ann-stil tog det ett tag innan hon kom till skott. Men så plötsligt en dag händer det. Titta här.

På bilden ser vi Martina, Ann och Issa efter en hemma-middag hos mig. Vi hade i vanlig ordning druckit, och säkert också rökt, alldeles för mycket. Det var efter den här kvällen vi bestämde oss för att starta en bokklubb för att också göra något nyttigt under våra träffar. En fantastisk idé visade det sig, även om vi nu kanske bara pratar om boken i max en halvtimme.

Nu, under min graviditet när det inte går en dag utan att jag längtar efter att få dricka vin, kändes det som en förträfflig idé när Maja sa att vi borde starta en vinklubb. 

Martina

Var nere på Meter och åt lunch med Martina. Det slår mig att vi verkligen blivit två käringar när vi sitter där och pratar om våra barn... Annat var det förr om åren. På bilden gör vi oss i ordning för en vanlig utekväll, då när det begav sig och vi bodde i Los Angeles. Jag är typ 25 och Martina 30. Några månader tidigare hade Martina svalt en 5-krona för att göra min födelsedag extra festlig. Det är vänskap! Bättre och lojalare vän än Martina får man leta efter.

För övrigt blir jag väldigt peppad när jag ser min midja på bilden. Så ska den se ut igen efter nästa barn.

Träffade också Filip på Meter och visade honom min blogg. Hans enda kommentar var "det märks att du behövde något att göra".

Harrys pappa

Ljusare tider

Mamma var här för ett par timmar sen för att passa Harry när jag skulle på massage. Med sig hade hon DAX handdesinfektions medel... kräksjukan går som en löpeld, så better safe than sorry. Ute blir det mörkt redan klockan två. Vi hade EN dag med lite sol för ett par dagar sen, men då var jag och Harry tvungna att sitta inne och vänta på ett bud. Och jag vet inte om det är regn eller bara allmän rå-fukt som träffar mitt ansikte, och får mascaran att lägga sig på både ögonlock och kinder, så fort jag går utanför dörren. Harry som bara är ett och ett halvt år har säkert inget minne av att andra ljusare tider funnits. Så vi tar och återupplivar några sommarminnen i bilder. 

Henrik joinar oss och går på pappaledighet.
Vi firar midsommar hos oss som vanligt. Undrar hur det ska bli i sommar. Hinner vi hem från NY för att dra tag i detta mastodontprojekt? 
Henrik fångar stolt sommarens första och enda orm. Han lägger den i en hink i båten, för att åka och dumpa den på fastlands-sidan. Mitt på sjön sticker ormen upp sitt huvud och börjar fräsa. Henrik blir rädd och sparkar till hinken. Ormen landar i vattnet, tittar på Henrik och simmar sen lugnt tillbaka till ön. Hem till oss.
Vi äter sill och dricker champagne. Två goda saker, men inte ihop. 
Jag tar om bilden, nu med en Henrik som rätat på ryggen.

Guldmorgonrockar och svandunstofflor

Maja och jag pratade vidare om vårt framtida Golden Girls-upplägg. Kort resumé; Vi tror på att bo ihop ett gäng väninnor under "the golden years"... Det blir roligare så. 

Hursomhelst, igår pratade vi mest om hur vi skulle vara dressade. Vi enades om att vi mest skulle glida runt i guldmorgonrockar och svandunstofflor, med kulörta färger på läpparna förstås. Vi skulle alltid ha lite alkohol i kroppen. Och vi skulle spela mycket kortspel. Jag tycker att de här bilderna på Zsa zsa och Eva Gabor kan ge en liten hint om hur det skulle kunna se ut när vi kommer gå på lunch på stan.

Finanskrisen - en bluff

Har äntligen hittat en mäklare i NY som inte är en NY-snobb. Något jag trodde var omöjligt.

Alla mäklare jag haft kontakt med hitills har i princip bara kastat ihop ett mail, med max ett lägenhets-objekt presenterat, och sen en text till i stil med "So, will this do it for you?" Och sen  inget mer. Man skulle nästan kunna tro att finanskrisen bara är en bluff, eller att det är en varmkorv jag försöker beställa... Och lägenheterna som de skickat har inte heller gjort att man känt något riktigt sug efter att bo där i 5-6 månader.

Vad är det för fel på dessa människor egentligen? Är de såna snobbar bara för att de är mäklare i NY eller?

Men så nu har jag fått kontakt med värsta super-proffset som skickar objekt efter objekt - som dessutom är riktigt intressanta. Nu känner jag faktiskt att det här kan bli riktigt kul! Även om jag försöker förtränga att jag ska föda barn på amerikanska... Fattar inte vad som hänt med min engelska. Henrik börjar tycka att det är mer än jobbigt att se alla dessa amerikanska serier med mig som vi ser. Jag förstår honom, kan inte vara kul att vi måste pausa typ en gång i kvarten för att jag ska få en händelseuppdatering av honom på svenska. 

The Golden M

Som jag nämnt tidigare är mina kokkonster inget att skryta över. Jag har i och för sig ett par specialiteter. The Golden M är dock inte en av dem. Det är Henriks.
Mormor som ibland oroar sig över att Harry inte får vara ute tillräckligt mycket, blir säkert nöjd och glad nu när hon ser att han i alla fall får i sig hela kostcirkeln.

Keramiktomtar och annat

Blir så himla glad (och jätteförvånad) varje gång jag ser att någon skrivit en kommentar till något av mina inlägg. Och jag börjar genast researcha vem det är som kommenterat. Nu hittade jag just en ny kommentar om mitt "hasch-pepparkakshus", som Henrik kallar det. Det är "Ulla" som skrivit att hon tycker att huset var gulligt. Jag blir ju såklart väldigt nyfiken på vem den här Ulla är, och finner att hon har en blogg, Molly och jag . Den här Ulla verkar vara en riktigt rolig person, hon handmålar små tomtar (se bilden) och julkrubbor själv och skriver om dessa objekt som att de har liv. Det är unikt. 

Research är för övrigt något jag älskar att hålla på med vid sidan av att jag är mammaledig. Jag har för tillfället en granne som jag spanar på, och researchar grundligt. Han kommer och går på de konstigaste tiderna, ser ut som en Ken-docka, har miljarder med märkesväskor som åker in och ut ur hans  bilar (en range rover och en jaguar). Han kör solbrillor på dygnet runt, sjukt tajta byxor, och så har han en mini-hund under armen för det mesta. Jag har än så länge fått reda på vad han jobbar med, vad han tjänar (vitt alltså), att han är plastikopererad och lite annat. Men inget som förklarar mystiken kring hans uppenbarelse.

Hemma igen!

Så glad att jag besparade världens finaste gullunge Harry julhandeln idag. Det var inte en rolig historia, utan bara en hetsig sådan. Och givetvis kom jag hem med mer junk till mig själv än julklappar. Inte bra. 

Städning vs barnpassning

Harry och jag sitter och väntar på att Amy ska komma. Tanken var att Amy skulle städa hos oss idag. Men jag inser att om jag ska få några julklappar inhandlade, så måste jag göra det ensam. Risken är rätt stor att det nu kanske inte blir några julklappar än till någon annan än mig själv... Harry får alltså stanna hemma med Amy.

Martina som var med och hittade på upplägget för programmet Lyxfällan säger att jag vore det perfekta "fallet" för det programmet. Jag tror hon har rätt.