Tillbaka i stan

På bilden: Harry säger hejdå till huset. 

Tidigt i morse lämnade vi ön. Jag vet egentligen inte varför vi åkte så tidigt, men det var knappt så att solen gått upp. Har i och för sig känt att Henrik börjat bli lite rastlös. Han var visst så rastlös att han somnade in i pensionärssömn så fort vi kommit hem till lägenheten.
Jag och Harry tog en riktigt skön och lång promenad runt Djurgården. Det var fantastiskt vackert. Jag gick där och tänkte på två olika saker. Det första var hur sjukt otränad jag blivit utan att jag märkt det. Helt förskräckligt, minsta lilla lutning i en backe och jag var tvungen att gå så sakta att till och med rullator-folket körde om. 

Det här har såklart inte bara att göra med att jag är otränad, utan det beror förstås på graviditeten också. Men jag måste helt klart börja röra mig mer. Särskilt eftersom att jag börjat äta kopiösa, onormala OCH sjuka mängder godis och annat sött.

När vi flyttar till NY i februari vill jag ändå kunna göra sociala saker utan att mitt sällskap ska behöva skämmas för mitt förfall. 

Ännu en bra sak med NY - flytten gör att jag kommer försöka hålla mig undan förfallet.

Det andra jag tänkte på var hur väldigt avundsjuk jag är på alla jag känner som är på väg till, eller redan ligger på en strand i detta nu. Det känns som att alla åkt till Thailand i år förresten.

När jag kom in i hissen i huset igen förstod jag varför så många stirrat på mig, mitt ansikte hade antagit en sjuk röd färg. Så klantigt, jag hade glömt köra på vädersalvan - gjorde en ansiktsbehandling med syra för ett par veckor sen. Ansiktet är fortfarande missfärgat och jag hoppas verkligen att det lägger sig.

Är nu själv ett par timmar. Henrik och Harry har lite egen far och son-tid. De är nere på Anglais för att öla med lite andra pappor och barn.