Har nästan nästan packat färdigt. Och det känns verkligen som en bedrift i sig. Jösses, för att formulera sig på gammelsvenska, vad svårt det varit. Och nu har jag ångest över att jag inte fått med mig allt som behövs. Det känns som att jag varit tvungen att packa för sex personer, istället för de tre vi är som åker. De jag packat för är Henrik, Harry, nya bebisen, mig själv som nu i kyla, mig själv som tjock när det är lite varmare än nu, mig själv som smal när det är lite varmare... Helt fel förmodligen, varje säsong kräver en ny garderob som Pråmell skulle sagt.
Lyckades få till en sista spontan-lunch med Lisa, så jag vankade ner på stan i min fatsuit - som det känns som att jag bär hela tiden.
När jag satt och väntade på Lisa började blivande presidenten i magen hicka. Första gången det hänt under den här graviditeten. Mysigt och personligt på något sätt. Harry hickade i magen hela tiden.
Lisa var lika snygg och tjusig som vanligt. Och gud vad glad jag blev när hon berättade att hon och mannen kommer till NY i mars. Det ser jag fram emot!
1 kommentar:
Glad att vi hann ses om än något kort innan du åkte. Snart är ni framme i underbara N.Y. Nyfiken på att höra om lägenheten och allt! Puss
Skicka en kommentar